Spanskan

Ja du, vad säger man när dem känslorna börjar krypa in på en.. Vad säger man när dem nästan tar över hela ens liv... Vad gör man åt saken... Jag vet inte men något måste göras, jag måste ta kontroll över mitt liv igen. Förr var det så enkelt, men idag.. nae inte lika enkelt... Då hade jag en plan, som jag skulle följa, men idag har jag börjat ifrågasätta om det är det jag vill.. om jag orkar... om jag KAN... I dunno är mitt svar!! Målet jag har eller hade har försämrats, det är som en dimmoln emellan oss... Jag vet inte om det är för att jag har fått ett annat perspektiv på livet eller om det är för att det är ett prov emellan oss.. Jag tvekar! Jag tvekar skarpt om jag någonsin kommer klara detta provet! O kanske är det så att det är just dem där känslorna som kryper inpå som får mig att ta ett steg tillbaka o inte våga satsa.. hp tog knäcken på mig.. Vågar man? Ja det är en bra fråga.. Men jag kanske borde ge det ett försök! Just nu sitter jag och letar efter 1000 olika lösningar, vad gör jag om jag inte klarar det!?! Vart tar jag vägen? Är dessa 5 år helt i onödan? Det är dem förmodligen inte eftersom jag vet att jag fått väldigt mycket kunskap på den resan men jag vill ändå ha det där jvla diplomet!! Det är vad jag suktar efter just nu..

Började snacka med en snubbe idag från Tyskland lr ngt, o han ska göra exakt samma prov som mig.. ganska coolt.. grejen är då att klart som fn han är bra på spanska när han bott där i typ 9 år.. Vi har lite mejl-kontakt och han skulle försöka slänga en kik på mina uppsatser.. He's going to hate them (; Anyhow.. Det vore nyttigt för mig iaf o få veta vad jag kan förbättra..!

ENOUGH!!! Mitt liv är mer än så.. Jag har jobbet, mina vänner som jag för övrigt inte träffat på länge förutom några av dem.. Saknar er resten och hoppas vi kan ses snart igen <3 har även killen i mitt liv som jag just nu saknar som fan.. Men samtidigt måste jag säga att det du sa i lördags fick mig en tankeställare.. Och det är skit jobbigt.. för det fick mig att fundera på vad du vill, vad jag vill.. o vart detta kommer leda någonstans... o om det kommer det.. Jag är en kräsen person, speciellt när det kommer till killar, jag vet vad jag vill ha o inte.. Men just i denna issue så är jag klyven. Visst jag vill kunna vara med mina vänner men samtidigt så vill jag ha en riktig pojkvän... Jag vill ha någon att dela något med.. Någon som kan finnas där för mig o som jag FÅR finnas för.. Ett förhållande ska inte gå ut på att inte ses.. Varför har man då ens ett förhållande, det känns bara oerhört dumt!!! Man är la tillsammans med någon för att man vill tillbringa tid med den personen och lära känna den personen bättre och för att man trivs med den personen o vill ha kul med den.. Eller har jag fattat fel? Correct me if Im wrong... Jag tänker inte jaga någon mer.. jag är jag, o vill man inte va med mig, så tvingar jag dig inte.. kommer dock såra mig, men hellre det än mot den enas vilja. Ärlighet varar längst.

Puss & Kram
Gnatt <3

RSS 2.0