Jaquelinn Gustafsson

Det är mycket i tankarna, som vanligt. Jag har vart i Stockholm hela helgen på Revision Course i Math SL med Camilla. Mikaela, Johanna & Hang var också med. Vi hade väldigt trevligt. Vi åt, åt, åt, åt o åt... Haha, intensiv kurs men med en bra lärare och inte bara bra, utan oerhört snygg! Ögongodis!! Träffade Sasha & Rille, jag har saknat er!!

Denna helg var skön för att jag fick komma iväg ett tag. Få leva mitt liv och få göra något, här hemma känns det som allt drar mig tillbaka från att ta sig framåt. Jag vill bli något, göra något men här känns det rätt omöjligt. Dessa förstör nu när jag ska göra mitt livsval. Vad vill jag göra med mitt liv? och vad vill jag åstakomma? Ska jag välja honom, lägga ner all min energi på honom för att han sedan kanske väljer bort mig? Jag vill ha lite av den där SATC känslan.. Kunna göra vad man vill när man vill i en stad, kunna dejta massa främmande gentlemän för att sedan kanske hitta sin "Mr. Big". Ha en karriär det vill jag! Men vart ska man börja? Vad ska man välja? Allt känns så konstigt... Jag känner mig vuxen som inte kan ta klivet ut, men de säger att världen är öppen för mig. Jag har ambitioner, jag har viljan.. men viljan till vad? Viljan till att plugga vidare? Viljan till att ha honom? Viljan att få? Vad är det jag vill igl? Jag vill ha det som Carrie, men är jag redo att ge upp allt här, ge upp honom, ge upp säkerheten? Vidare, vad vill jag gå? I Linköping eller Jönköping? Vad kan vara det bästa för just mig? Detta är ett stort val, jag vet att det är mkt biligare om jag pluggar i lkpg för då kan jag bo hemma lite till innan jag flyttar men också att jag har honom här och jag har mina vänner här. Extrajobb finns här med, men samtidigt skulle det vara skönt med miljö ombyte, få komma bort. För det känns som ett steg på vägen. Men lkpg uni är bättre rankad. Så jaa.. detta är mkt av vad de tankarna som far genom mitt huvud just nu!

Men även grejer som han. Varför fastnade jag för honom? Håller jag på att gå vidare eller känns det bara som det? Leker han? Spelar han sitt spel? Varför är han så egoistisk? Vill han, eller vill han inte? Vill han men han vågar inte säga det? Jag vet inte! Berätta gärna för mig! Men igl, vad spelar det för roll... Det är juh vad jag vill som spelar roll. Jag vill ha en kille som R, en som bryr sig, som är snäll, omtänksam, men också någon som har ett eget liv, som kan planera sitt liv men som vill dela det med mig! Jag är värd det! Inte en som får mig att känna mig som en jobbig slampa!! Jag vill ha en snygging som man kan både ha as kul med med andra och bara vi 2 tillsammans. Jag vill ha en som jag kan lita på, vilket hitills bara vart 1 person, han! En som kan lita på mig, inte allt för svartsjuk, men som gärna bryr sig. Många är kraven, vilket gör det svårt för Carrie att hitta sin "Mr. Big"!! Trodde det var han men verkar inte vara det. Vem vet när du vänder dig om o går igen, litar inte på dina känslor längre.

Jag vet att vännerna är viktiga! Jag vill umgås och ha kul med er! Jag vet att jag inte alltid har funnits där för er, men jag vill försöka o ändra på det nu. Snälla, ge mig en chans! Älskar er! <3

Päronen kom hem idag med, känns både bra och dåligt! Känns lite som jag vill börja bestämma över mitt eget liv. Kunna göra som jag vill, men de håller mig tillbaka o det känns jobbigt. Jag älskar er mamma o pappa, men jag vill härifrån. <3



((Jag knäpte min jacka nu// Camilla)) Hahahaha = D

Jaa, vaknar upp till ett gulligt sms = ) och att Danne sov på soffan. Medan han sov så började jag städa lite... Hundhår överalllllllt ! Blä fört.. Så idag har jag städat här hemma och fixat, men var inne i stan en sväng och käkade o fixade. Rätt trevligt, men jag förstår inte vad som händer igl.. U used to be my friend, men nu känns det som en distans mellan oss. Sånt som ordnar sig med tiden I guess. Idag har jag vart lite irriterad för han svarar inte, ett nej är bättre än inget svar alls. Varför ska jag lägga ner energi på detta? Jag förstår inte.

Aja, jag ser fram emot att få komma iväg som fan! Stockholm = D Få träffa min allra bästis sis Sasha.. Du är saknad. Men jag måste säga att det du gjorde sårade, jag älskar dig o jag bryr mig om dig... hur kunde du göra så mot dig, mig, oss som bryr oss. Tårarna kom, blod sprängda ögon o näsan rann.. Du är älskad och det där var hemskt. Snälla gör aldrig mer så! <3 =(

Mitt liv är värt för mina vänner, jag fruktar den där dagen.. vad kommer hända? Jag kommer sakna dig, er, alla som fan! Just nu känns allt rätt jobbigt. O att inte kunna delta på din fest på lördag känns så jla mkt i hjärtat. Du har ställt upp så jla mkt för mig, hoppas jag har gjort detsamma för dig. Jag tror det. Säger bara Oskarshamn, det var en underbar tid. Impulsgrejer, ja vad ska man säga, jag kommer sakna dig, min vän.

Vidare så känner jag mig rätt ledsen på ett sett just nu, han sårar, han leker med mitt hjärta. Varför tillåter jag det? Han betydder ännu för mkt för att jag ska kunna radera honom, även fast det kanske skulle vara det bästa för MIG !? Vad vet jag... Innerst inne så finns ett hopp, ett hopp på att du en dag ska förändras men jag tror ändå inte att du någonsin kommer att göra det. Du känns inte som ett säkert kort längre, så jag är nog inget säkert kort för dig heller kanske... Men men, jag känner mig samtidigt glad, glad för att du bryr dig men också för att jag faktiskt är omtyckt av människor, Marcus till exempel... Du gör mig så sjukt glad, mitt hjärta blir varmt och jag kan sitta o kolla på dig i timmar. Dina ögon, ditt söta leende. Du är speciell och jag gillar det, jag gillar dig. = ) Andra som bryr sig är lillebror, Anna, Camilla, mina killkompisar.. Ni ställer verkligen upp. Fast jag har nog inte förståt det riktigt ännu.
Jag försöker hitta värdet i Jaquelinn. Tålamod! Det kommer, sakta men säkert... <3



SOLEN & SOLGLASÖGON & GRILLEN <3

Jag hatar att vara sjuk. Men det finns en bra sak med att vara sjuk o det är att man får tid att tänka. Fast ibland kan tankarna göra en förvirad och besviken. Det finns en kille som jag är kär i, en enda som just nu har mitt hjärta. Men han kanske inte känner detsamma för mig? Jag är förvirad. Jag förstår inte varför en bra och rätt söt tjej som mig kan få en bra kille? Måste man verkligen sluta bry sig för att få en bra kille? Göra som alla killar bli ett stort enda ego? Men om jag blir ett ego så är jag ingen bra tjej längre? Kärleken gör mig förvirad. Jag är dessutom trött på att killen jag älskar kan vara så extremt egoistisk och elak. Först älskade du mig över allt, sen sa du "låt mig vara!" Jag försökte komma över dig o jag började dejta igen.. men du kommer med dina små sms som "Du är den bästa tjejen som finns, glöm aldrig det" Vad betyder det? Tydligen var jag ingen bra tjej, för den natten du skickade det satt jag i hörnet i mitt rum o grätt, grätt o åter grätt... jag tjöt som en liten jvl bebis, pga dig. Allt jag ville ha var dig men du ville inte, o sen skickar du ett sådant sms. Jag blir förvirad. Sen ville du ses igen o få förklara dig, du hade dumpat äckel fittan och jag gav dig en andra chans.. men du behandlade mig som skit. Du var rädd för att dina vänner skulle sumpa dig för att du skaffa tjej? Men varför skulle dem? Dem är dina vänner o det är klart om förhållandet blev som förr så klart de skulle bli ledsen på dig. Men var det någonsin så under de där 3 veckorna? Nej. Men sen fick jag nog. Jag orkade inte bry mig mer så jag dumpade dig. Nu vill du ha kontakt med mig.. du vill umgås, eller du vill se på film med mig.. aldrig något annat. Jag börjar få nog, jag vet inte ens om jag vill ha ett förhållande... Men det är inget du vet ngt om heller för du tar mig alltid förgivet. Som att jag alltid kommer finnas där. Men det kommer jag inte! Du sa på msn, "du är mer som min själsfrände livskamrat och min bästa vän än som min tjej", vad betyder det?? Är inte det 3 viktiga grejer i ett fungerande förhållande? Sen när du var här sa du "..ska VI ha det i VÅRT hus sen.." Vad menar du?

Som en killkompis en gång sa till mig, först när du respekterar dig själv kan andra respektera dig. Är det så? Joo kanske faktiskt. Jag kanske behöver slänga ditt tycke åt sidan o bry mig om själv o mina tankar, mitt liv. Jag kanske skulle må bättre av det. Jag kanske borde strunta i vad du gör hela tiden o vända min blick till mig själv, se mig själv och beundra mig själv, ist för dig. Jag har aldrig gjort det, jag har aldrig vågat o känt mig så stark att jag kan göra det men nu kanske...

Var för övrigt uppe på sjukan idag. Örat ser bättre ut känns skönt o höra, men gör fortf ont. Har även ont i bihålorna som börjat spöka. Usch! men jag ska fortsätta med Spektramox-pencelinet så får vi se om det blev bättre. = )

Andra saker som jag har i tankarna det är jag borde städa! Men också hur glad Henke, Danne och Emie har lyckats få mig. Ni betyder massor för mig och jag fruktar den 10 april. Kommer sakna dig!! Vi kommer sakna dig!! <3 Jag har även tänkt hur omotiverad jag blivit när det gäller spanskan, pga hennes blick. Men som min killkompis, som jag nämnde förut, sa att varför ska jag bry mig om hennes blick? Jag kan likaväl överbevisa henne o slippa "stackars lilla Jaquelinn"-blicken. Kanske han har rätt.. Who knows..

Hoppas det gick bra för Anna på hennes Eng oral! = )